Turbo inside

Helgen har varit extremt lugn för min del. Jag har känt att min kropp behövde lite välbehövlig vila efter en ganska hektisk vecka. Idag fick jag dock svår ångest över att ha varit helt inaktiv hela helgen, så jag kastade mig upp på spinningcykeln. Jag börjar nu vänja mig vid att ligga lågt på betablockerarna och kan träna utan dubbelslag alá släggor i bröstet. Skönt.


Totalt blev det 30 minuter HÅRD spinning. Jag pressar mig medvetet hårt nu för att veta hur långt jag kan gå. Det blir lite som att börja om från början när man har varit begränsad i mer eller mindre ett par år. Dock kände jag för första gången på flera år inte av att flåset svek mig och tryckte på för kung och fosterland. Det kändes verkligen som om jag var turboladdad!

I morgon har jag planerat att göra ett andra försök att köra Karate igen. Jag lovar att undvika domedagssparkar mot knän och liknande... :)

// Calle