Goda nyheter

De två senaste dagarna har varit lite haltande här på bloggen, och jag skulle vilja påstå att jag har goda skäl till detta. Detta är ett helt öppenhjärtligt (bokstavligt talat...) inlägg som kanske kan förklara en del av mitt liv för er.

Jag har under en tid haft lite problem med dubbelslag, andfåddhet och viss bröstsmärta i samband med träning. Detta har resulterat i att jag har fått göra en utredning hos en kardiolog. Problemen har väl egentligen funnits med i bilden sedan min första tävlingssatsning 2005 varpå jag blev friskförklarad, men nu har problemen börjat komma igen. Detta har såklart varit oerhört jobbigt mentalt, att inte veta.

Igår var jag på kliniken för att montera ett s.k. holter-ekg. Denna apparat gör det möjligt för kardiologen att följa mitt hjärta under en helt vanlig dag med arbete, träning och vad det nu än må vara. Det är inte första gången jag blir undersökt med denna typ av utrustning. Den stora skillnaden mellan nu och då (2005) är att man fick reda på resultatet direkt hos läkaren.

Lånad bild. Ej mitt resultat.

Med trubriken i åtanke kan ni säkert gissa hur det gick. Det var inga som helst problem med hjärtat, tvärt om verkar det sköta sig exemplariskt. Han förklarade att vissa människor har ett känsligare retledningssystem vilket gör att hjärtat reagerar väldigt snabbt på stimuli som exempelvis fysik aktivitet. Tydligen är jag en av dem ;) Han tyckte inte att en puls på 160 slag per minut var alls högt när man reppar på 170 kg i marklyft...Såldes är jag frisk som en nötkärna.

Så, nu vet Ni min story. Jag har inga problem med att berätta detta för världen. Tvärt om, jag tycker det är sunt att visa att även den glamorösa fitnessvärlden är långt ifrån så glamorös som vissa tror. Vanliga människor med vanliga, eller ovanliga, problem helt enkelt. Ibland går saker och ting inte som man förväntade sig, och ibland löser det sig till det bästa. Som livet i stort.

Ta hand om er!

// Calle

Ps. Vad säger Ni om min vilopuls under natten? 34 slag pr. minut. :)