En riktigt tung dag

Denna dagen är en dag som jag helst vill lägga bakom mig och glömma.

Det hela började när jag satt i bilen på väg till jobbet. Efter att ha gjort den sedvanliga högersvängen in på den sista biten innan kontorets parkering kopplar jag för att lägga i 5:ans växel och vad händer? Helt plötsligt fjädrar inte kopplingen upp igen, utan bilen fortsätter driva trots att kopplingen sitter fast i golvet.
Vad som hade hänt var att kopplingswiren hade brustit, trots att jag var inne och bytte den för 3-4 månader sen just pga detta inte skulle hända. Utan en fungerande koppling var det dessutom helt kört att köra bilen till verkstaden, så bärgare var det som gällde...
Fick under eftermiddagen veta vad exakt som hade hänt och att reparationen skulle bli en s.k. garantireparation. Jag hade inte förväntat mig något annat heller om jag ska vara ärlig.
Jag frågade dem om de skulle ersätta mina andra kostnader (bärgning plus hyrbil) kring det inträffade, med tanke på att det var deras service som hade satt mig i den situationen. Det visste de inte... Ska bli spännande att se vad de säger.

Vidare har dagen i sin helhet varit ganska hektisk på arbetet också. Ganska mycket att göra över lag och en hel del organisatoriska saker på gång.

Väl hemma var det dags för att köra min powerwalk, men först hade jag givetvis tvättid (hatar att tvätta...). Jag var till en början ganska pigg och höll ett bra tempo på promenaden, men väl hemma gick pluggen ur helt. När jag åter igen stod i tvättstugan var jag så tom att jag nästan svimmade (utan att överdriva). Fick gå och dricka lite iskallt vatten och sätta mig en stund. Kommer att höja kolhydraterna något för att undvika dessa situationer, men det är som de säger: You got to burn it, to earn it!

Dagen innan DC 07.

Summa summarum, en ganska kass dag helt enkelt. Men vi laddar om och tar det imorgon istället.

// Calle

2 kommentarer:

Andreaz sa...

Vet du vad de bästa med såna dagar är, som jag alltid intalar mig?

"Nu kan det bara bli bättre!"

Calle sa...

Andreaz: Haha! Det var precis det jag gick och tänkte hela tiden, likt ett mantra.